ASL – stafettskrivning

Vilka arbetsformer använder vi i klassrummet? Gynnar de hela elevgruppen?
Hur ska vi göra med den elev som har behov av att få röra sig?
Hur kan vi träna vårt läsminne?

Sitt still, koncentrera dig, skriv och läs. För de flesta elever fungerar detta utmärkt, för andra blir det nästintill omöjligt. Jag har funderat mycket på hur jag ska kunna forma min undervisning så att rätt förutsättningar tilldelas samtliga elever i klassrummet.
En annan del som jag funderat mycket över sedan jag startat med ASL är hur jag som pedagog ska få eleverna att hålla igång ett längre samtal. Det är inte alltid enkelt att få dem att utveckla sitt samtal. I planeringsfasen krävs samtal för att planera texten och under tiden krävs diskussion om form och detaljer om innehåll.

I klass 1c arbetar vi med monster. Eleverna får besök av monster och skriver texter, se gärna lektionsplaneringen (kommer helgen vecka 7) med tillhörande material. I väntan på monstret Xéno fick de ta del av information om monstret. Informationen fanns inte att hämta ut en bok eller berättelse utan istället fick eleverna hämta information i skolans korridorer.

 

På skolans fanns det utplacerat 7 kort med information. Informationen fanns i två olika textnivåer. Eleverna satt parvis vid en dator.
Den ena personen i skrivarparet fick bege sig ut i korridoren för att först leta upp informationen på kort ett. Därefter återvänder eleven med vad den läst och då skriver kamraten ner informationen. Sedan byter de, så eleven som precis skrivit får ge sig ut och leta efter kort två och återvända med information. På detta sätt kommer eleverna i rörelse, de får öva på att minnas vad de läst och sedan återberätta. Kamraten som sitter vid datorn hinner läsa texten medan han eller hon väntar på sin skrivpartner och på så sätt blir texten genomläst fler gånger. Det var fascinerande att se hur de elever som brukar ha svårt att hitta koncentration och sitta på sin stol nu kunde delta på lika villkor. De kom i rörelse och samtidigt blev det mer hanterbara stunder som de skulle sitta på stolen och skriva.
Jag kunde se hur några elever blev osäkra på hur något ord stavades, då gick de tillbaks till kortet, läste och återvände. Det var en stor glädje i klassrummet och som pedagog kunde jag observera och lyssna. Samtliga elever var i arbete och de samtalade om vad de läst, hur de skulle skriva och vad informationen faktiskt handlade om.

 

Jag ser med fördel att liknande modell kan användas för elever som inte ännu läser eller de elever som har begränsat ordförråd. Genom att placera ut bilder kan eleverna återvända till kamraten och beskriva. Kamraten kan då antingen skriva de beskrivande orden så som färg eller rita. I matematik är detta en bra träning vad gäller mönster eller former. Sätt upp kort med olika mönster och be kamraten rit det som du beskriver. Eller de geometriska formerna kanske?

Vi kommer absolut att  använda denna arbetsform fler gånger!